annandan

Annandag jul har det blivit nu ja… en måndag… blir ju ännu virrigare än jag redan är… haha…

Är hos min älskade storebror, i Långviksmon. Har varit här sen i fredags.
Bara vi två, vilket ju inte är ”bara”, jag njuter av att få umgås med honom ordentligt. Vi har bara tagit det lugnt. Inte gjort nåt särskilt. Mer än att vi var hos pappa några få timmar på julaftons em, innan pappa for iväg och jobbade igen.

Det börjar väl bli dags att fara hemåt igen. Ska höra med brorsan hur vi ska göra idag.
Skulle vilja hälsa på mormor också en sväng. Ja, får se hur det blir.

Kram Annelie

Första december…

…och absolut ingen snö ute…

Jag drömde faktiskt om snö inatt! I drömmen så var jag ute och hade kameran med mig, skulle fota nånting tydligen. Men så började snön vräka ner helt plötsligt, och jag blev så sur för då gick det inte att fota! Ja så kan det gå 🙂

Ja så är det då 24 dar till julafton. Som vanligt är jag inte klar med julkort eller julklappar. Men jag försöker ta det lugnt ändå, inte stressa så mycket. Försöka går ju alltid…

Idag ska jag till min terapeut för samtal. Känns väldigt gruvsamt. Men det går nog bra.
Sen efter det så åker jag nog ner på stan och går på bibblan. Jag tycker om att vara på bibliotek…

Nu måste jag ta och fixa med frukosten.

Ha det gott,
Annelie

En torsdag i början av november…

…och det är inte lika mörkt i sinnet som det är ute. Vilken lycka!
Det blev inget litet ofrivilligt besök på sjukhuset/psyk, det blev ett stort eller långt eller vad jag ska kalla det. 4 veckor och 1 dag blev det innan jag ens kunde sätta fot i mitt eget hem igen nästa gång. Jag är ännu inte utskriven men är sen i tisdags em hemma på permis med korta besök på avdelningen för läkarsamtal. Det går bra att vara hemma och det är underbart skönt.
Jag uppskattar och njuter av att ha det tyst och lugnt omkring mig, att kunna välja om jag vill prata med nån, kunna/få vara ensam, välja eller välja bort ljud (vissa ljud kommer man ju såklart inte ifrån som finns där hela tiden hemma i bakgrunden som ett kylskåp som ”surrar” lite, ljud utomhus och sånt), inga rasslande nycklar och smällande i dörrar.

Den här gången kunde de faktiskt hjälpa mig, och jag tror att det kan vara mer än tillfälligt.
Kanske kommer det att bli ett före och ett efter. Före och efter medicinen Ritalin. Det är en ADHD-medicin. Jag fick i januari i år diagnosen ADD, som har det mesta gemensamt med ADHD. Och nu har jag då fått börja ta Ritalin. Den har gjort en stor positiv skillnad. Jag kan ännu inte sätta ord på allt och det är mycket att vänja sig vid. Även om det är positiva förändringar så är det dock nåt att vänja sig vid och lära sig hantera. Jag upplever saker annorlunda och kan hantera situationer och olika stimuli på ett annat och bättre sätt allt eftersom. Jag har ännu inte full dos av medicinen så det blir väl kanske lite bättre också det får jag se.
Som med alla mediciner så finns det biverkningar och en av de jobbigaste just nu är hjärtklappning. Men det blir mindre allt eftersom kroppen vänjer sig vid medicinen. Så jag får se allt eftersom hur jag kommer att stå ut med och vänja mig vid biverkningarna.

För första gången på mycket länge, kanske första gången nånsin, så kan jag känna hopp och nyfikenhet på framtiden. Det känns som att det kanske ordnar sig till slut. Att jag kommer att kunna få ett bra liv.
Det återstår mycket kämpande och bearbetning av mina upplevelser/minnen. Men till slut kanske det kommer att gå bra. Jag hoppas det.

/Annelie

hej det är länge sen

hallå… jag ska se om jag kan bli bättre och börja skriva här igen. ska försöka att inte skriva bakom lösenord hela tiden.
Det är iaf så just nu att jag är inlagd på psyk igen och mår rätt risigt. ska fösöka vara öppen med det, med det mesta i mitt liv. för det är inget att skämmas för egentligen. men tyvärr är det ju så att det är ”tabu” fortfarande med psykiska problem… jag förstår inte varför, för att bryta ett ben eller nåt är det ju liksom inte så konstigt med. nog för denna gången nu 🙂
/Annelie