En torsdag i början av november…

…och det är inte lika mörkt i sinnet som det är ute. Vilken lycka!
Det blev inget litet ofrivilligt besök på sjukhuset/psyk, det blev ett stort eller långt eller vad jag ska kalla det. 4 veckor och 1 dag blev det innan jag ens kunde sätta fot i mitt eget hem igen nästa gång. Jag är ännu inte utskriven men är sen i tisdags em hemma på permis med korta besök på avdelningen för läkarsamtal. Det går bra att vara hemma och det är underbart skönt.
Jag uppskattar och njuter av att ha det tyst och lugnt omkring mig, att kunna välja om jag vill prata med nån, kunna/få vara ensam, välja eller välja bort ljud (vissa ljud kommer man ju såklart inte ifrån som finns där hela tiden hemma i bakgrunden som ett kylskåp som ”surrar” lite, ljud utomhus och sånt), inga rasslande nycklar och smällande i dörrar.

Den här gången kunde de faktiskt hjälpa mig, och jag tror att det kan vara mer än tillfälligt.
Kanske kommer det att bli ett före och ett efter. Före och efter medicinen Ritalin. Det är en ADHD-medicin. Jag fick i januari i år diagnosen ADD, som har det mesta gemensamt med ADHD. Och nu har jag då fått börja ta Ritalin. Den har gjort en stor positiv skillnad. Jag kan ännu inte sätta ord på allt och det är mycket att vänja sig vid. Även om det är positiva förändringar så är det dock nåt att vänja sig vid och lära sig hantera. Jag upplever saker annorlunda och kan hantera situationer och olika stimuli på ett annat och bättre sätt allt eftersom. Jag har ännu inte full dos av medicinen så det blir väl kanske lite bättre också det får jag se.
Som med alla mediciner så finns det biverkningar och en av de jobbigaste just nu är hjärtklappning. Men det blir mindre allt eftersom kroppen vänjer sig vid medicinen. Så jag får se allt eftersom hur jag kommer att stå ut med och vänja mig vid biverkningarna.

För första gången på mycket länge, kanske första gången nånsin, så kan jag känna hopp och nyfikenhet på framtiden. Det känns som att det kanske ordnar sig till slut. Att jag kommer att kunna få ett bra liv.
Det återstår mycket kämpande och bearbetning av mina upplevelser/minnen. Men till slut kanske det kommer att gå bra. Jag hoppas det.

/Annelie

Annonser

One thought on “En torsdag i början av november…

  1. underbart att adhd medicinen fungerar så bra. saknar dig, men är glad att du får vara hemma och må så där härligt ljuvligt bra.
    kram vännen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s