Äntligen hemma

Jag blev utskriven från sjukhuset i fredags, det känns bra att vara hemma igen, hemma ”på riktigt”.

Skönt med lugn och ro och att själv kunna välja eller välja bort sällskap. Jag har haft lite jobbigt med ångest som kommit och gått, men det har gått bra att hantera och inte varit nån fara så.

Igår blev det en utflykt till ”Ersboda Handelscentrum” med bussen. Var in på KappAhl, HM och så på CoopForum. Köpte bara några sockar och så lite mat på Coop.

Blir så frustrerad för dragkedjan har gått sönder på min vinterjacka/täckjacka. Begriper inte hur jag ska klara av att byta ut den(dragkedjan) och har väldigt svårt att få ihop pengar till att köpa en ny jacka annars. Jag har haft väldigt otur vad gäller dragkedjor, på min förra täckjacka gick också dragkedjan sönder. Jag lyckades byta dragkedjan själv på den även om det var krångligt/svårt och tog en hel del tid. Det blev väl inte så supersnyggt heller men det syntes inte så mycket. Men när jag studerar hur dragkedjan är fastsydd på min nuvarande jacka så begriper jag inte hur jag ska kunna få till det själv utan att det blir helgalet. Suck! Det är inte så länge sen jag köpte den jackan heller, jag vet inte om det går att typ ”reklamera” den heller.
Ååh jag blir galen på sånt här!

Idag ska min ”kontaktkompis” Åsa komma och hälsa på en stund, det blir kul att få träffa henne lite. Hon ska även skjutsa mig med bilen till postombudet så jag kan hämta ut ett paket som väntar där.

Nej nu ska jag se om jag kan hitta lite ”pysselinspiration” 🙂

/Annelie

En torsdag i början av november…

…och det är inte lika mörkt i sinnet som det är ute. Vilken lycka!
Det blev inget litet ofrivilligt besök på sjukhuset/psyk, det blev ett stort eller långt eller vad jag ska kalla det. 4 veckor och 1 dag blev det innan jag ens kunde sätta fot i mitt eget hem igen nästa gång. Jag är ännu inte utskriven men är sen i tisdags em hemma på permis med korta besök på avdelningen för läkarsamtal. Det går bra att vara hemma och det är underbart skönt.
Jag uppskattar och njuter av att ha det tyst och lugnt omkring mig, att kunna välja om jag vill prata med nån, kunna/få vara ensam, välja eller välja bort ljud (vissa ljud kommer man ju såklart inte ifrån som finns där hela tiden hemma i bakgrunden som ett kylskåp som ”surrar” lite, ljud utomhus och sånt), inga rasslande nycklar och smällande i dörrar.

Den här gången kunde de faktiskt hjälpa mig, och jag tror att det kan vara mer än tillfälligt.
Kanske kommer det att bli ett före och ett efter. Före och efter medicinen Ritalin. Det är en ADHD-medicin. Jag fick i januari i år diagnosen ADD, som har det mesta gemensamt med ADHD. Och nu har jag då fått börja ta Ritalin. Den har gjort en stor positiv skillnad. Jag kan ännu inte sätta ord på allt och det är mycket att vänja sig vid. Även om det är positiva förändringar så är det dock nåt att vänja sig vid och lära sig hantera. Jag upplever saker annorlunda och kan hantera situationer och olika stimuli på ett annat och bättre sätt allt eftersom. Jag har ännu inte full dos av medicinen så det blir väl kanske lite bättre också det får jag se.
Som med alla mediciner så finns det biverkningar och en av de jobbigaste just nu är hjärtklappning. Men det blir mindre allt eftersom kroppen vänjer sig vid medicinen. Så jag får se allt eftersom hur jag kommer att stå ut med och vänja mig vid biverkningarna.

För första gången på mycket länge, kanske första gången nånsin, så kan jag känna hopp och nyfikenhet på framtiden. Det känns som att det kanske ordnar sig till slut. Att jag kommer att kunna få ett bra liv.
Det återstår mycket kämpande och bearbetning av mina upplevelser/minnen. Men till slut kanske det kommer att gå bra. Jag hoppas det.

/Annelie