annandan

Annandag jul har det blivit nu ja… en måndag… blir ju ännu virrigare än jag redan är… haha…

Är hos min älskade storebror, i Långviksmon. Har varit här sen i fredags.
Bara vi två, vilket ju inte är ”bara”, jag njuter av att få umgås med honom ordentligt. Vi har bara tagit det lugnt. Inte gjort nåt särskilt. Mer än att vi var hos pappa några få timmar på julaftons em, innan pappa for iväg och jobbade igen.

Det börjar väl bli dags att fara hemåt igen. Ska höra med brorsan hur vi ska göra idag.
Skulle vilja hälsa på mormor också en sväng. Ja, får se hur det blir.

Kram Annelie

Luciadagen….

…är det ju idag. Hmm ja tiden tycks gå extra fort just nu.
Har inte löst det med alla julklappar än. Och inte julkorten heller. Bläää. Men men det blir som det blir…

Min tumme har i alla fall läkt. Nu tar det väl ett tag innan nageln vuxit ut ”normalt” igen. Men det viktigaste är ju att jag i alla fall inte har ont! Sen hur nageln ser ut det bryr jag mig inte mycket i kan jag säga.

Nu tog den lilla energi, jag hade kvar, slut…
blir nog till att gå och lägga sig snart.

Ja så detta måste räcka för denna gången.

/Annelie

Aj aj aj min tumme…

Jäklar vad ont det gjorde! Och det gör det fortfarande…
Jo: satt vid köksbordet, och så var det något jag skulle ta upp från golvet. Men då min högra hand var på väg ner mot golvet, så måste jag ha fastnat med tum-nageln mot en kant på bordsskivan. Vilket resulterade i ett rejält upprivet jack mitt i tumnageln, rätt djupt in. Ja jädrans vad ont det gjorde och blodet rann…
Blodet har slutat rinna men ooooont gör det fortfarande… Har försökt klippa och fila bort den nagelbit som lossnat så gott det går så det inte är en ”uppfläkt” nagelkant som fastnar i allt… Men går ju inte helt det gör ju så jäkla ont…Det är väl bra att ha lite ”skydd” kvar också. Ja man märker ju hur mycket man använder tummen…
Som när man skriver på tangentbordet såhär på datorn…

Jahapp.

Klockan är mycket, jag ska lägga mig i sängen o hoppas på att få lite sömn.
Imorgon börjar en ny vecka…
Ja om typ 23 min bara…

Ha det gott

/Annelie

 

Första december…

…och absolut ingen snö ute…

Jag drömde faktiskt om snö inatt! I drömmen så var jag ute och hade kameran med mig, skulle fota nånting tydligen. Men så började snön vräka ner helt plötsligt, och jag blev så sur för då gick det inte att fota! Ja så kan det gå

Ja så är det då 24 dar till julafton. Som vanligt är jag inte klar med julkort eller julklappar. Men jag försöker ta det lugnt ändå, inte stressa så mycket. Försöka går ju alltid…

Idag ska jag till min terapeut för samtal. Känns väldigt gruvsamt. Men det går nog bra.
Sen efter det så åker jag nog ner på stan och går på bibblan. Jag tycker om att vara på bibliotek…

Nu måste jag ta och fixa med frukosten.

Ha det gott,
Annelie

Äntligen hemma

Jag blev utskriven från sjukhuset i fredags, det känns bra att vara hemma igen, hemma ”på riktigt”.

Skönt med lugn och ro och att själv kunna välja eller välja bort sällskap. Jag har haft lite jobbigt med ångest som kommit och gått, men det har gått bra att hantera och inte varit nån fara så.

Igår blev det en utflykt till ”Ersboda Handelscentrum” med bussen. Var in på KappAhl, HM och så på CoopForum. Köpte bara några sockar och så lite mat på Coop.

Blir så frustrerad för dragkedjan har gått sönder på min vinterjacka/täckjacka. Begriper inte hur jag ska klara av att byta ut den(dragkedjan) och har väldigt svårt att få ihop pengar till att köpa en ny jacka annars. Jag har haft väldigt otur vad gäller dragkedjor, på min förra täckjacka gick också dragkedjan sönder. Jag lyckades byta dragkedjan själv på den även om det var krångligt/svårt och tog en hel del tid. Det blev väl inte så supersnyggt heller men det syntes inte så mycket. Men när jag studerar hur dragkedjan är fastsydd på min nuvarande jacka så begriper jag inte hur jag ska kunna få till det själv utan att det blir helgalet. Suck! Det är inte så länge sen jag köpte den jackan heller, jag vet inte om det går att typ ”reklamera” den heller.
Ååh jag blir galen på sånt här!

Idag ska min ”kontaktkompis” Åsa komma och hälsa på en stund, det blir kul att få träffa henne lite. Hon ska även skjutsa mig med bilen till postombudet så jag kan hämta ut ett paket som väntar där.

Nej nu ska jag se om jag kan hitta lite ”pysselinspiration”

/Annelie

En torsdag i början av november…

…och det är inte lika mörkt i sinnet som det är ute. Vilken lycka!
Det blev inget litet ofrivilligt besök på sjukhuset/psyk, det blev ett stort eller långt eller vad jag ska kalla det. 4 veckor och 1 dag blev det innan jag ens kunde sätta fot i mitt eget hem igen nästa gång. Jag är ännu inte utskriven men är sen i tisdags em hemma på permis med korta besök på avdelningen för läkarsamtal. Det går bra att vara hemma och det är underbart skönt.
Jag uppskattar och njuter av att ha det tyst och lugnt omkring mig, att kunna välja om jag vill prata med nån, kunna/få vara ensam, välja eller välja bort ljud (vissa ljud kommer man ju såklart inte ifrån som finns där hela tiden hemma i bakgrunden som ett kylskåp som ”surrar” lite, ljud utomhus och sånt), inga rasslande nycklar och smällande i dörrar.

Den här gången kunde de faktiskt hjälpa mig, och jag tror att det kan vara mer än tillfälligt.
Kanske kommer det att bli ett före och ett efter. Före och efter medicinen Ritalin. Det är en ADHD-medicin. Jag fick i januari i år diagnosen ADD, som har det mesta gemensamt med ADHD. Och nu har jag då fått börja ta Ritalin. Den har gjort en stor positiv skillnad. Jag kan ännu inte sätta ord på allt och det är mycket att vänja sig vid. Även om det är positiva förändringar så är det dock nåt att vänja sig vid och lära sig hantera. Jag upplever saker annorlunda och kan hantera situationer och olika stimuli på ett annat och bättre sätt allt eftersom. Jag har ännu inte full dos av medicinen så det blir väl kanske lite bättre också det får jag se.
Som med alla mediciner så finns det biverkningar och en av de jobbigaste just nu är hjärtklappning. Men det blir mindre allt eftersom kroppen vänjer sig vid medicinen. Så jag får se allt eftersom hur jag kommer att stå ut med och vänja mig vid biverkningarna.

För första gången på mycket länge, kanske första gången nånsin, så kan jag känna hopp och nyfikenhet på framtiden. Det känns som att det kanske ordnar sig till slut. Att jag kommer att kunna få ett bra liv.
Det återstår mycket kämpande och bearbetning av mina upplevelser/minnen. Men till slut kanske det kommer att gå bra. Jag hoppas det.

/Annelie

Fredag och mörkt i sinnet

Jag mår inte bra. Alls. Det är väl en bra sammanfattning…
Som resulterat i ett litet (?) ofrivilligt besök på sjukhuset…

/Annelie

Torsdag var det va?

Ja som vanligt känner jag mig väldigt ”dagvill”. Men jag inser, det är torsdag och snart helg igen.
Man ska ju leva i nuet, men jag längtar tills på tisdag. Då ska jag nämligen ta bussen till Skellefteå och bli hämtad där av min underbara bästaste moster Eva! Jag ska vara där några dagar, exakt hur länge är ännu inte bestämt, men upp till en vecka har vi bestämt. Sen beror det på hur bra det går med katterna (är allergisk men har allergimedicin) och annat. Eva är nog det bästa jag har, vi har så otroligt kul tillsammans och är väldigt lika varandra. Jag och Eva känns mer lika än jag och min mamma.

Det är flera år sen jag och Eva hade tillfälle att träffas ordentligt, så detta känns verkligen underbart roligt. Så jag får lite semester oxå, får komma hemifrån lite, se annat och ha trevligt. och en ”pysselkompis”, Eva är också ”pysslig” av sig

Tillbaka till nuet. Eller dået, för jag fyllde år i tisdags. Jag hade en bra födelsedag tycker jag Födelsedagar är inte så viktiga längre som när man var liten, men visst är det väl kul att fylla år En kompis kom hit en stund på kvällen, vi käka lite tårta och så Det var inte dumt Och massa grattis fick jag via internet och telefon också Så jag kände mig omtyckt och det är ju alltid roligt…
Fast det sista av födelsedagen var inte kul då jag fick migrän Tyvärr så har jag väldigt mycket av den varan

Igår var jag till apoteket och hämtade ut mer migränmedicin, och var till bibblan och lite annat.

Och idag har jag varit till ”Lugnet” en härlig verksamhet inom socialpsykiatrin.

Å snart är det dags att försöka sova lite, är jättetrött… Har varit uppe tidigt som vanligt, kunde inte sova längre än till 4 imorse. Det är drygt. 4-5 timmars orolig sömn är liksom inte tillräckligt för att orka med dagen.
Men det är bara att kämpa vidare och hoppas på mer sömn i natt.

Ha det gott alla, jag ska ge mig för denna gången.

/Annelie

Måndag kväll

Ja det har blivit måndag på nåt konstigt vis. Har haft fullt upp hela dagen, med städ, disk och tvätt.
Imorgon fyller jag år och några kompisar ska komma på kvällen så vill gärna ha någorlunda fint och rent här

Är helt slut, har verkligen begränsat med energi. Och jag är inte klar än heller, men resten får jag ta imorgon under dagen. Måste handla lite oxå imorgon fm. har inte ork till att göra tårtan själv så jag får ta och köpa en färdig. Men de brukar ju vara goda så det får väl gå. även om det hade varit roligare om jag kunnat baka en själv. Men man får anpassa sig efter läget/energin helt enkelt… Så är det ju alltid.

Den här ständiga förlamande tröttheten som förföljer en hela tiden är verkligen svår att leva med. Att aldrig nånsin känna sig pigg/utvilad. Alltid trött och slut, orkeslös. Klart, jag sover ju inte bra heller.
Sen är ju fibromyalgin och reumatismen en stor bov i dramat. Båda kroniska sjukdomar så ibland känns det så hopplöst och meningslöst med allt.

Depression och ångest är ju också väldiga energibovar.

Men jag försöker göra det bästa av tillvaron så gott det går… Mer kan man ju inte göra. Försöka stå ut och ha det så bra det går.

Ja tänk att jag blir 35 år imorgon. Tiden går fort samtidigt som det känns som att dagarna segar sig fram oerhört långsamt. Och ändå går väl tiden lika fort/långsamt hela tiden, det är ju bara en upplevelse att den går långsamt eller fort.

Jag är så himla trött nu så det får räcka för denna gången.

Ha det bra alla

/Annelie

 

Gårdagen…

…var verkligen tuff. Ångestnivån var väldigt hög precis hela dagen. Det var svårt att härda ut…
Jag är inne i en väldigt ”mörk period” nu igen, och med ”mörk” menar jag med hög ångest och depression. Jag kämpar på som en tok för att undvika inläggning på psyk, jag vill verkligen inte hamna där igen. Det är ca 1½ månad som jag har varit utskriven därifrån. Och jag vill inte vara där på min födelsedag i år igen. Jag fyller år på tisdag till veckan… Hela 35 år blir jag… hmm…

Men jag var i alla fall iväg till ”Lugnet” igår. Det är en verksamhet inom socialpsykiatrin här i Umeå. Det är som en ”samlingsplats”, en vanlig lgh dit man kan åka för lite sällskap, för att pyssla lite eller vad man nu vill göra. Det finns en person som jobbar där, och så är det ju några som kommer dit ”utifrån” och hälsar på. Alla vi som har psykiskt funktionshinder/”psykisk problematik” inom umeå kommun är välkomna. Jag har nyligen börjat åka dit och trivs väldigt bra. ”Lugnet” är ett väldigt bra namn, det är lugnt skönt o tryggt där.
Det är skönt att åka dit, komma hemifrån och vara lite social och samtidigt kunna ta det lugnt. Ingen stress.
Igår tog jag med ett lapptäcke som jag håller på att sy på. Det är snart klart, håller på att sy på en baksida nu. Perfekt att kunna sitta och sy där, där de har ett stort bord man kan hålla till på. Här hemma är det lite väl trångt, min lgh är bara en 1a…

Ja jag härdade ut igår i alla fall hela dagen. Men klarade inte att äta nåt på hela dan…. Men jag lyckades få i mig vätska i alla fall. det är ju viktigtast. Jag får ofta problem med att äta när jag mår riktigt dåligt. Men där kämpar jag oxå på.

Ja dagen igår var ju inte bara eländigt, eftersom jag var iväg till Lugnet.

Jag har tänkt åka dit idag oxå.

Ha det bra alla!
/Annelie